Mitt hus i vildmarken

Tänka sig att man äntligen är klar! Det enda som återstår med stugan nu är lite finsnickeri och inredning, men det är sådant som man tar under den kommande sommaren. En sak som jag har lärt mig under min tid utanför civilisationen är i alla fall att ta det lugnt och koppla av. Man behöver inte stressa hela tiden. Likadant är det med skötseln av min lilla jaktstuga, mitt nya hus i vildmarken. Jag tar det som det kommer.

Nu i helgen kommer jag att se till att bjuda in mina nära och bekanta. Jag måste ju få visa vad jag har lyckats åstadkomma, och vad jag faktiskt har lärt mig alldeles på egen hand. Däremot vet jag redan nu att de inte är lika lyriska över att leva i det vilda som jag är. Men jag ska nog få dem på andra tankar. Det är ju fördelen med att tro på vad man står för, även om det innebär att man lever ute i skogen och för många kan tyckas vara en konstig filur. Fast som tur är har jag numera möjligheten att bege mig in till närmsta stad för att avnjuta lite käk från någon av alla de snabbmatskedjor som finns. Det är en lyx som var längesedan jag kunde unna mig.

Men å andra sidan finns det mycket annat som vildmarken har att ge. Friheten, tystnaden och lugnet.

Nu dröjer det inte länge till. Om bara några dagar har jag renoverat klart verandan så att jag kan sätta mig där i min egensnickrade gungstol och öppna den första kalla ölen. Faktum är att det var väldigt längesedan jag drack en öl senast. Fast nu är det ju inte denna underbara dryck som bloggen handlar om. Men man måste ha mål att jobba emot, annars kommer man ingenstans, och en kall öl råkar vara mitt mål som gör att jag orkar med att ta bort alla ruttna brädor och lägga dit nya.

Men visst måste jag erkänna att det efter det finns en hel del kvar att göra när verandan är klar. Jag måste se till att rensa bort ogräs så att det inte börjar ta sig in i stugan, ta bort nedfallna grenar från taket samt ordna en mer lättframkomlig väg. Visst har alla rötter sin charm, men man vill ju gärna kunna ta sig fram utan att behöva ramla omkull varenda gång.

Fördelen jämfört mot mitt liv på savannen är att jag slipper alla vilda djur att oroa mig för. Inga tigrar eller lejon här inte, och förhoppningsvis ingen björn eller älg som väcker mig på morgonen genom att köra in sitt huvud genom fönstret heller. Däremot är det betydligt kallare än vad jag är van vid, men som tur är kommer sommaren snart och värmer mina frusna fötter.

Nu har jag äntligen rensat ut tillräckligt mycket strunt från stugan, vilket innebär att det är dags att börja inreda den. Jag har redan planerat hur det kommer att bli.

Först och främst så tänker jag placera farfars gamla björnfäll på golvet. Älghuvudet och geväret jag hittade i stugan när jag rensade ur den kommer att sättas upp ovanför eldstaden. Vad gäller moderna bekvämligheter så är det bara att glömma. Ingen dator eller tv för min del. Även om jag skulle velat hade det varit omöjligt. Det finns nämligen ingen elektricitet dragen ut dit.

Visst hade jag kunnat inhandla en ny och snitsig IKEA-säng men icke. Jag har tillräckligt mycket virke för att kunna snickra ihop en kraftig säng i ek på egen hand. Vad gäller resterande möblemang och inredning så är det någonting som jag får arbeta med efterhand. Det som jag är tvärsäker på är ju att jag måste se till att överleva, oavsett hur inredningen går. Därför har jag börjat lägga upp ett mindre proviantlager så att jag klarar mig den närmsta månaden iallafall. Huruvida jag efter det kommer leva av vad naturen har att ge mig, eller ta ett jobb så att jag kan leva lite lyxigare vad gäller mat och liknande så är det någonting som jag får ta en ordentlig funderare på.

Jag måste bara säga att den gamla knorriga jaktstugan var bättre än vad jag förväntat mig! Att det var en hederlig timmerstuga visste jag dock, men trodde inte att den skulle vara i så gott skick som den faktiskt var. Men däremot så behövde jag vädra ur och göra den beboelig, vilket jag började med idag. Att tända en brasa i den bastanta eldstaden var en tanke som slog mig. Men jag tänkte att det säkert var bäst att låta bli tills jag städat och rensat iordning. Man vet ju aldrig vad som gömmer sig i gamla skorstenar liksom.

Efter mycket slit och släp så hade jag lyckats få ut den värsta oredan ur stugan. Det var tur att jag hade lånat med mig farsgubbens bil och släp. Annars vet jag inte hur jag hade lyckats få ut allt därifrån. Lite för modernt för mitt leverne kanske, men helt avknoppad från civilisationen är man ju inte. Det gäller ju att vara tillräckligt modern för att kunna lura den moderna människan. Annars skulle det kunna bli lite väl tufft när man måste bege sig in till stadsdjungeln.

Åter till stugan. Jag hittade en hel del intressant skräp i den måste jag säga. En del kommer jag att återanvända, men merparten fick jag köra till tippen. Något som fascinerade mig var ett gammalt uppstoppat älghuvud och ett dammigt jaktgevär. Jag är förvånad över att sådana saker verkligen kan glömmas kvar. Fast förmodligen var det inte den tidigare ägarens avsikt att bara lämna det där.

Åter igen är man tillbaka i Sverige. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag inte stod ut på savannen. Man började helt enkelt sakna den svenska naturen och allt vad den har att erbjuda. Så från och med den här veckan kommer jag att bo och leva ute i den gröna skogen. Men jag kommer ändå att vara nära civilisationen så att jag kan fortsätta att hålla kontakten med nära och bekanta. Lite sällskap är ju aldrig fel liksom.

Måste dock påpeka att jag hade en himla tur. Tack vare en god vän lyckades jag hitta en liten enslig stuga mitt ute i ingenstans. Jag ser verkligen fram emot att bege mig ut till den gamla jaktstugan så att jag kan börja planera och se vad som behöver göras. En sak är säker dock, jag kommer definitivt att inreda den på afrikanskt vis. Man kan ju inte leva på den torra savannen för att sedan bara lämna den bakom sig. Det går inte att bryta de banden så kvickt.

Hur som helst sitter jag alltså här nu i mina föräldrars hus och drömmer mig bort till det framtida livet i stugan. Proviant är införskaffad, och det enda som saknas är den kommande inredningen. Men det kommer med tiden. Jag måste ju först och främst se stugan innan jag kan planera in någonting.

Igår kväll satt jag och funderade på min första period i vildmarken. Ingen större utmaning om man jämför med hur jag lever idag, men det var ändå en prövning. Jag tog mitt pick och pack och begav mig ut i de svenska skogarna. Genom en enorm ansträngning och disciplin lyckades jag hålla mig undan civilisationen under ungefär tre månader. Det första som imponerade på mig var faktiskt mitt möte med en björn. Jag blev väldigt chockad eftersom jag, stadsmänniska som jag var, knappt trodde att det fanns några lösa björnar i vårt avlånga land.

Hur som helst visste jag hur jag skulle göra för att undvika att bli attackerad. Man ska hålla sig lugn och sansad men samtidigt visa att man finns där, för att se till att björnen försvinner. Detta var dock inte vad jag gjorde. Istället flydde jag springande allt vad jag kunde medan jag skrek som en liten tjej. Det var en himla tur att björnen inte började jaga efter och slet mig i trasor vill jag bara säga. Hur som helst bestämde jag mig i det ögonblicket att aldrig ge mig ut i naturen på egen hand igen. Men efter att ha tillbringat en tid hemma i stadens solkiga miljö igen hade jag ändrat mig. Mitt möte med björnen var första gången då jag hade känt mig verkligt levande. Så, efter mycket funderande och planerande begav jag mig alltså iväg hit. Men istället för att bära omkring på ett tält och en väldig massa packning såg jag till att skaffa mig ett eget litet hus, mitt ute i vildmarken.

Att jaga antilop med spjut är alltid en utmaning. Men tänk er att få jaga mammut. Det hade varit någonting!

Fast nu är det inte mina fritidsintressen vi ska tala om. Den här bloggen handlar ju trots allt om mitt hus här i vildmarken, bland alla buskar och snår och vilda djur. Men det är inte helt fy skam av mig att ha klarat av ett mandomsprov. Hade känts betydligt manligare om det varit ett riktigt vilddjur dock, som en tiger eller ett lejon. Men en antilop? Snälla någon. Fast det var ganska spännande att sitta däruppe i trädet och blicka ut över girafferna och spana efter första bästa byte. Skavsår vande mig sig ganska snart vid.

Hur som helst känner jag mig trots allt ganska nöjd med mig själv. Lite jobbigt är det dock att bo mitt ute i ingenstans och bli betraktad som ett mindre turistmål när safaribilarna stannar till och guiderna pekar ut mig för rikemansbarnen som vill uppleva äventyr. Vet inte om jag skulle hålla med om att det är särskilt spännande att åka omkring i en zebrafärgad safaribil och kolla på vilda djur och vita män på avstånd dock. Fast de tror väl att jag är Tarzan eller något, bara för att jag valt att lämna civilisationen bakom mig och bo i ett litet plåtskjul här i vildmarken.

Så himla fantastiskt det känns att äntligen ha klivit av planet och vara tillbaka där jag hör hemma! Ingen mer storstadsnoja. Äntligen kan jag koppla av och njuta av friheten under bar himmel. Frågan är bara om mitt lilla hus kommer att stå kvar när jag väl kommer dit. Har beslutat att sova på ett litet loppbitet hotell inatt. Känns inte som världens bästa idé att traska ut i vildmarken efter en lång flygresa. Särskilt inte som mörkret börjar falla på.

Hur som helst har jag nu äntligen kunnat slänga av mig de för trånga finskorna och traska runt i mina härliga sandaler istället. Det känns himla skönt att vara tillbaka på savannen där jag kan leva som jag vill, med naturen och djuren som ständigt imponerar. Men lite försiktigt måste man vara. Man kan ju inte springa omkring hur som helst. Skulle inte vara kul att sluta som föda åt ett gäng hungriga hyenor eller gaseller.

Frågan är bara om mitt lilla hus står kvar. Om inte annat så får jag ta tag i det imorgon. Känner ju som tur är många av lokalbefolkningen, och de har mer respekt för varandras ägodelar än vad stadsfolket har. Inget ficktjuvande här inte. Inte för att det finns mycket i mina fickor, men man känner sig väldigt till freds med tillvaron som den är.

Nä nu är det dags för mig att krypa till kojs innan nattens rovdjur börjar yla och ha sig.