Mitt hus i vildmarken

Vad underligt det känns att vara tillbaka i Sverige igen. Familjen lyckades skicka meddelande till mig via djungeltelegrafen och ville att jag skulle komma hem på besök några dagar. Självfallet letade jag reda på en bananbåt som jag kunde åka med. Det var ju trots allt tre år sedan jag senast träffade familjen.

Efter en fartfylld resa har jag äntligen kommit fram och jag måste säga att det känns bra, men underligt. Det känns konstigt att faktiskt ha riktiga kläder på sig samtidigt som man kan gå runt i staden och vandra från butik till butik. Jag hade nästan glömt vilka bekvämligheter som finns. Men samtidigt saknar jag tystnaden och lugnet. Ingenting är lika rofyllt som att sova på bar mark medan man hör lejonen jaga. Skrämmande, kan vissa tycka, men jag anser att det är betydligt farligare att befinna sig i en stad fylld av människor. De är betydligt smartare än ett hungrigt lejon, och betydligt listigare. Människan är ju trots allt det enda djur som dödar för nöjes skull. Savannens rovdjur gör det på grund av hunger.

Hur som helst så sitter jag alltså här i kalla Sverige och förundras över hur mycket som har ändrats. Jag är inte längre minstingen i kullen. Istället har min kära syster skaffat sig en liten pojk som nu är ett år gammal. En riktig liten spjuver är han. Jag riktigt längtar till den dag då jag kan ta med honom ut på äventyr till mitt hus i vildmarken. Fast när den tiden väl är kommen är han förmodligen en inbiten internetanvändare som knappt kan slita sig från elektroniken.

Vad skönt det är att bo ute i vildmarken! Då slipper man allt storstadsbuller och alla jobbiga människor. Istället för att brottas med nattklubbarnas övergödda musik som dånar har jag fått lära mig att tampas med tigrar och lejon. Det kallar jag ett naturnära liv!

Att huset jag har sedan består av stenblock, lera och rostigt plåttak spelar mindre roll. Jag får åtminstone vara nära naturen, sova under bar himmel och bada i en naturlig källa. Inga klorfyllda pooler här inte. Ett litet minus är ju dock att jag måste ta mig över en hel savann innan jag kan köpa någonting i en butik. Fast att käka lejonkött till frukost är ju inte helt fel det heller. Skulle vara kul om man kunde koppla in en stor platt-tv också, så att man fick se lite av världen runt omkring. Men att bo i ett skjul ute i vildmarken är ett äventyr få förunnat.

Det är nu ungefär tre år sedan jag lämnade civilisationen bakom mig. Jag var trött på allt gnäll och allt tjat om att leva livet medan man sprang omkring i ett ekorrhjul för att fylla en meningslös funktion. Visst saknar man vissa moderna bekvämligheter, men jag har aldrig mått bättre vare sig fysiskt eller psykiskt. Nä, nu får jag börja ge mig iväg så att jag kommer hem innan nattens rovdjur jagar efter mig. Kanske kan jag åka snålskjuts med någon av safaribilarna.